Kan ni gissa vem som kommer och hälsar på?

Nu har jag suttit och ruvat på det här inlägget lite för länge, men här får ni serverat vår roadtrip till Revelstoke på silverfat. Låt det väl smaka.

Det hela började med att telefonen ringer klockan 02:00. Ingen fattar riktigt vad som händer men utanför står i alla fall Kara (som vi träffat en gång innan) och frågar om vi har lust att hänga med till Revelstoke där den svenska husbilen befinner sig. Ingen av oss hade egentligen råd men törsten efter puder var för stor för att stanna hemma. 10 minuter senare sitter vi i bilen på väg norrut. Efter att ha läst diverse vägkartor hittar vi en skön highway som leder rakt ut på en grusstig. Kändes inte helt rätt så det var bara att "flip the bitch around" och bränna tillbaka och starta om på nytt. Kara hade varit vaken i 24 timmar och eftersom jag hade blivit av med min sovplats i baksätet på ohederligt vis var jag tvungen att ta över ratten. Det var dimmigt, helljusen var ungefär lika starka som ett par parkeringsljus, det kryllade av läskiga djur på vägarna och de enda skyltarna som fanns varnade för stup, laviner, kurvor eller halka. Hur vi klarade oss genom natten är ett mysterium.

Väl framme var det bara att börja leta efter våra vänner, som inte visste att vi skulle komma. Kollar alla parkeringsplatser runt själva resorten utan någon större framgång, men ser efter ett tag från liftstationen på berget att det har dykt upp en ny husbil nere vid byn. Mycket riktigt är det rätt bil!

När alla är samlade drar vi upp på berget och hittar den överlägset bästa åkning hittils. Epic! Strålande sol och sjuka puder linjer trots att det inte har snöat på ett par dagar. Våra husbilsvänner som har varit i Revelstoke en vecka har bra koll på berget vi hittar riktigt bra åk utan att behöva hika aplångt. Det enda tråkiga var att vi lyckades tappa Kara nånstans under första åket.

Resten av dagen spenderas på badhuset (eller "the bath house") samt på någon rävig nattklubb.
Dagen efter var ingen direkt superstokad på att dra upp och åka eftersom det hade blivit varmare, så vi bestämde oss för att göra stan istället.

Nångång på eftermiddagen började det bli läge att styra skutan hemåt igen för att slippa köra hela vägen i mörker. Husbilen skulle rulla åt motsatt håll till Golden och Kicking Horse resort. Denna gången tar Sebastian över som förare. Efter en strålande insats befinner vi oss efter en timma på något helt annat ställe än var vi borde vara. I den vevan upptäcker Kristoffer att han har glömt sina pjäxor i husbilen. Det visar sig att vi har åkt ganska mycket fel och måste ta oss tillbaka till Revelstoke för att kunna komm på rätt väg igen. Väl i Revelstoke letar vi efter husbilen för att hämta pjäxorna, men de har ju såklart redan åkt. Kristoffer lyckas övertala oss med lysande retorik och löften om att köra resten av vägen att vi skall åka till Golden för att hämta hans pjäxor. Golden ligger knappt två timmar åt rakt motsatt håll från Rossland. Två timmar senare sitter vi i bilen i Golden och försöker hitta trådlöst nätverk för att kunna kontakta husbilen, då den dyker upp från ingenstans. In och hälsa, lite idiotförklaringar hit och dit, sen tillbaka till Revelstoke i rekordfart för att hinna med färjan man måste ta för att komma på rätt väg. Kristoffer håller sitt ord och kör. 04.00 är vi framme i Rossland igen, och då har Kara bara två timmar kvar att köra för att ta sig till Schweitzer där hon skall börja jobba på morgonen.

När vi vaknar mitt på dagen har det snöat, men vi är helt förstörda och orkar inte åka ändå. Dagen efter däremot hittade vi en grym orörd sida som vi hikade hela dagen. Se bilderna (som kommer senare) och var tysta.

/ The Jonsered Experience